Varför kvinnors matvanor har blivit en jämställdhetsfråga

Jag hoppas att detta är kvinnornas århundrade. Med den ökade digitaliseringen kommer det att ställas helt andra krav på kommunikation och sociala färdigheter vilket många kvinnor är mycket skickliga på. Kvinnor har dessutom bättre betyg efter gymnasiet och det är nu fler kvinnor som läser vidare på högskola och universitet än män. Det finns alltså goda förutsättningar för att jämställdheten ska öka under den närmaste tiden.

Men det finns en parameter som kan stjälpa den ambitionen och det är maten. Eller bristen på mat kanske. Kvinnor måste börja äta. Det duger inte att sitta och pilla i

några salladsblad om vi ska ut och förändra världen. Det krävs riktig mat och fullvärdiga proteiner för att uppnå stordåd. Dessutom behöver vi järn, nästan dubbelt så mycket som männen. Ändå är det män som sätter i sig stora köttbitar, när vi äter lite broccoli. Vi kan inte sitta bleka, trötta och hungriga och tänka på choklad när männen på samma möte är mätta, belåtna och fullt fokuserade på sina karriärer.

 

Under mina år som föreläsare, coach och funktionsmedicinsk terapeut har jag träffat många kvinnor i alla åldrar (studenter, nyblivna mammor, kvinnor mitt i karriären och pensionärer). Gemensamt för nästan alla är att de är oerhört ambitiösa och målinriktade samt att de lider av näringsbrister.

                      Ja, du läste rätt. Näringsbrister i Sverige 2019? Många söker sig till mig för att de är trötta, stressade, överviktiga och har problem med magen. Jag börjar alltid med att kontrollera deras näringsstatus. Ofta visar det sig att de har brist på järn, magnesium, D-vitamin, B12 och omega-3 (EPA, DHA).

En del kvinnor livrädda för att äta riktig mat och har bantat sig igenom decennier. Ofta började det i övre tonåren och sedan har det fortsatt och fortsatt. De har provat Viktväktarna, Itrim, flygvärdinnedieten och grapefruktdieten (och tusen andra dieter som jag inte ens kommer ihåg namnet på). Vad de ska äta, när de ska äta och hur mycket de ska äta snurrar runt i huvudet som en repig LP-skiva.

 

Hur ska vi kunna konkurrera på lika villkor om villkoren inte är likvärdiga? När den gängse normen är att det är okvinnligt att äta mycket mat och att kvinnor ska vara smala till vilket pris som helst så borgar det för matbesatthet och sockermissbruk. Jag är övertygad om att många kvinnor skulle kunna topprestera utan att bli utslitna om de säkerställde att deras kroppar fick alla näringsämnen som de behöver för att bygga en stark och frisk kropp (och hjärna). Men för att klara det så måste vi börja äta riktigt mat. Sådan mat som våra kroppar behöver, inte vad våra hjärnor vill ha. När vi sedan går ut i arbetslivet - mätta, nöjda och starka kommer vi kunna spöa skiten ur våra konkurrenter. Så alla kvinnor. Lova er själva att hädanefter ska ni bara ha två nyårslöften. Det ena är att aldrig mer gå hungrig och det andra är att ha bra skor (för det är inte livskvalité att ha ont i fötterna heller).